Såhär var mitt första år som mamma…

 Foto: Nathalie Hlousek  (Här var jag gravid med Inga-Lisa i veka 35)

Tänk att jag redan varit mamma till världens mest självklara lilla unge i ett helt år..

Jag har så länge jag kan minnas alltid längtat efter och önskat att jag någon gång skulle få bli mamma. I min ursprungliga  plan för vuxenlivet fanns vissa saker jag ville göra, resa, plugga och få ett jobb som jag tyckte om men förutom det drömde jag om att bli kär och skaffa barn. De två sistnämnda drömmarna är ju tyvärr inte drömmar som man direkt kan påverka eller “jobba sig till”, att träffa sin drömman eller bli gravid är ju på något vis “utom ens kontroll”. Så ganska ofta tänker jag faktiskt på just de drömmarna, hur otroligt lycklig jag är eftersom de faktiskt slagit in.

Att jag blev mamma 2016 känns lika overkligt som självklart på något vis. Jag tror att ha fått barn var allt jag drömde om och lite till, av allt. Lite mer bröstmjölk, tårar, glädje, förlossningsvärkar, ömma kroppsdelar, oro och fantastiskt härlig, underbar, lycka!

Som liten bebis var hon nöjd och glad sålänge hon fick äta sisådär varannan timme (i princip dygnet runt), den berömda tre dagars bluesen kom någon dag senare för min del men när den kom grät jag floder över ingenting, över hur stor procents risk det skulle vara för henne att få RS-virus om jag tog med henne in på Hemköp, eller hur stor risken skulle vara om vi hade för mycket besök alldeles för tidigt, tack och lov varade inte de störtfloderna så länge.

Hon fick inte något RS-virus och första gången hon var hängig med feber var hon 7 månader så på den fronten har vi haft det väldigt tacksamt.

Som liten avskydde hon att åka bil och avskydde att ligga i vagnen så alla sådana aktiviteter försökte vi få till när hon sov. När jag var ute på promenad med henne i vagnen och hörde att hon började vakna sprang jag hem i ilfart eftersom jag var rädd för att hon skulle börja gråta i vagnen. När hon var 3 månader bytte vi till sittdelen och då blev det mycket bättre! (så det är ett tips till er andra som har bebisar som inte vill ligga ner)

Hon började ta sig fram på golvet när hon var 4 månader. Så från 4 månader har hon haft så mycket energi att jag varit rädd att hon inte skall kunna äta lika mycket som hon gör av med haha. Hon knatade sina första steg när hon var 7 1/2 månad och den perioden kändes det som att jag var konstant svettig. Men sedan någon gång när hon var 9 månader och gick lite mer stabilt började hon bli lite mer som en “vanlig” person med mer “normalt” energiförråd. Nu som ettåring traskar hon runt här hemma och pysslar och petar med lite olika saker och dagarna är väldigt mycket enklare tycker jag 🙂 (fast det är väl kanske lätt att säga också när jag jobbar 80% och det är Jonas som är hemma, haha!)

Tack livet för det här året! Jag är evigt tacksam <3

 

4 thoughts on “Såhär var mitt första år som mamma…

  1. Sara says:

    Vilken skillnad det kan vara. Min bebis blir 7 månader på fredag och hon kryper inte och sitter inte. Man längtar ju efter små framsteg men samtidigt så försöker jag njuta av lugnet så länge det varar 😉

    • louiseabr says:

      Ja, Inga-Lisa hade lite väl bråttom fram, kändes som att jag knappt hade en bebis! så JA ta vara på lugnet så länge det varar!!!! de skall ju ändå gå sedan resten av livet så lite extra bebismystid hade ju inte varit fel!!! <3 <3 <3 Massa kram!!!

  2. Jennie says:

    Vad glad jag är att jag hittat hit, så mycket inspiration! Har just kollat in recepten på smoothie då jag just köpt “klämmispåsar”. Din dotter verkar ha energi så det räcker och blir över 🙂 vår dotter är 8 månader och snurrar just nu mest runt på golvet som en helikopter men har ännu inte fått kläm på att ta sig framåt. Jag följer dig även på instagram och tycker alltid det är kul när en ny bild dyker upp i mitt flöde, tack!

    • louiseabr says:

      Hej 🙂 men så glad jag blev av din kommentar! Tack söta 🙂 Och vad kul att du köpt klämmispåsar! superkul att prova på att göra egna 🙂 hihi, jo tack.. här finns det nog med energi.. det får hon kläm på snabbare än du anar och sedan går det fort!!! Hoppas ni får en toppenhelg! Krama din lilla från mig och Inga-Lisa! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*