Pappalängtan!

fotografering_ingalisa
(Bilden är tagen av världens bästa Emelie Ohlsson)

Inga-Lisas pappa är bortrest i övning med sitt jobb och det är fortfarande en dryg vecka kvar innan han är hemma igen… Som vi längtar! Jag har passat på att hänga hos mina föräldrar i Dalsland och umgås med mina närmsta tjejkompisar här, helt underbart det också förstås!

Ibland kan jag verkligen tycka att det är så synd att Inga-Lisa har långt till både mormor/morfar och farmor/farfar men som tur är så har min syster flyttat till Linköping i somras och bor här med sin sambo, det är verkligen lyxigt att ha någon familjemedlem nära tycker jag!

Egentligen ville jag bara kika in här och säga hej!, skriva något annat än bara recept och matinlägg.. Är så glad att ni är så många som kikar in här dagligen!

Kram på er! <3
/L

 

7 bästa med att ha fått en bebis

basta-med-en-bebis

Ja.. nu har hon hunnit bli 7 1/2 månad och jag listade ju för någon vecka sedan 7 jobbigaste med att ha fått en bebis.. (den listan kan ni läsa här) Men jag tänkte att det är ju inte mer än rätt att jag också listar de 7 bästa med att ha fått en bebis (även om det känns som att jag skulle kunna göra just den här listan hur lång som helst!!!)

 

1.

Lyckan! Kanske lite cheezy men, Inga-Lisa gör mig SÅ lycklig, behöver fortfarande nypa mig i armen när jag håller henne i famnen och tittar på oss i spegeln, nu har jag verkligen en liten bebis hos mig, som jag väntat på i hela mitt liv känns det som!

2.

Att vi är en familj!, jag sa alltid att jag och Jonas var en egen familj innan Inga-Lisa kom också, och jag vet att en familj kan bestå av precis vilka medlemmar som helst. Men för mig känns det väldigt speciellt att vi nu har en liten bebis hemma hos oss, ett barn i vår familj, för mig gör det vår familj helt komplett!

3.

Att vara med när hon lär sig nya saker! Alltså, jag grät första gången Inga-Lisa skrattade, jag grät första gången hon med vilja greppade lekbågen på babysittern och å andra sidan grät jag första gången hon spydde också. Men det är så häftigt när de lär sig nya saker! I helgen tog Inga-Lisa sina första steg! Det var helt magiskt!

4.

Pausen i livet, på något sätt har jag alltid kört på i 110 med jobb och övriga intressen, när jag pluggade gjorde jag det på 150% samtidigt som jag hade 3 jobb. När Inga-Lisa kom sattes allt det där på paus, i en positiv bemärkelse, nu är hon verkligen viktigare än allt annat och det ger mig något typ av extra lugn tycker jag!

5.

Att se henne med Jonas! Det är så magiskt, att se Jonas och Inga-Lisa ihop, det får mitt hjärta att svämma över och jag tänker väldigt ofta på hur lyckligt lottad jag känner mig!

6.

Att man faktiskt får väldigt långa dagar! Ja, med en bebis kan ju dagen till och  med börja 05.30 utan konstigheter, det är ju delvis lite jobbigt men också skönt för dagarna känns så långa och man kan med gott samvete ta en paus framför tv:n då och då under dagen utan att känna att den bara springer iväg!

7.

JULEN! alltså… tomten kommer tillbaka! som jag saknat julafton med tomten! och nu är vi ju garanterade en tomte flera år framöver, för med barn kommer tomten, det vet vi ju alla! 🙂

7 jobbigaste med att ha fått en bebis

7-jobbigaste-med-att-fatt-barn

Inga-Lisa blir dryga 7 månader och trots att ha fått en bebis är det underbaraste och mest häftiga jag någonsin upplevt så är det ju trots allt lite jobbigt ibland.. Så därför har jag här listat mina 7 jobbigaste med att ha fått en bebis…

 

1.

MIN TOPP ETT!!!! Att läcka bröstmjölk.. för er som sluppit det, GRATTIS! För oss som inte har det.. alltså, jag kunde till en början inte duscha utan att det sprutade mjölk, det kom mjölk om hon grät, om jag böjde mig för långt framåt, när jag torkade mig med handduken, från det ena bröstet när hon åt från det andra. Jag hade uppsamlingskoppar och läckte till en början ca. 1/2 – 1 dl vid varje amning.. det kändes som att jag var ofräsch och fuktig konstant de första veckorna, bluää…

2.

PLANERANDET? Jag som tyckte att jag planerade mycket innan Inga-Lisa kom, ibland undrar jag om jag vissa dagar spenderar mer tid på att fundera på vad som kommer att bli bäst snarare än att bara GÖRA det som är bäst..

3.

Tröttheten på morgonen? Ja speciellt innan hon blev 4 månader och hon ammade varannan timme dygnet runt (!) ibland när hon var pigg klockan 05.30 var jag så trött att jag inte visste om jag skulle kunna öppna ögonen… (tacka gud för kaffe!)

4.

Att hon avskydde att ligga ner i liggdelen på vagnen från ca 1 månads ålder, jag kunde helt enkelt bara gå på promenad precis när hon sov! Som tur är var hon stadig nog för att sitta i sittdelen när hon blev 3 månader, så sedan dess har vi kunnat gå ut i vagnen lite mer när som helst på dagen!

5.

Att åka bil, ja jag har ju redan skrivit om detta tidigare men alltså!, jag säger bara phu! får vi fler barn i framtiden önskar jag av hela mitt hjärta att de gillar att åka bil..

6.

Hungern när man ammade?, jag var så hungrig att jag nästan fick lite panikkänslor om jag inte visste att vi hade något jag kunde äta hemma, samma var det i början på graviditeten och för min del väldigt ovant eftersom jag i “normala” fall inte alls är lika hungrig..

7.

Oron!!! De första månaderna tyckte jag att det framförallt var jobbigt när hon var i bärsele hos någon annan (och även hos mig själv till viss del) och eftersom hon inte gillade ligga i vagnen användes bärselen flitigt.. men oron! Jag var helt enkelt orolig för att hon skulle sluta andas, och den oron satt som ett tryck i bröstet, det blev bättre efterhand och nu är jag inte alls lika orolig.. även om jag fortfarande är inne och kollar till henne i sängen när hon sover då och då.. :)I

Vad tycker du har varit jobbigast med att ha fått en bebis?

RUL för ett år sedan..

rul

Jag mådde illa, jag skrattade, jag grät, gick på toaletten, blundade hårt och gick på toaletten igen.. precis så minns jag morgonstunden innan vårt planerade RUL för ett år sedan. Vi hade redan fått kika på “bebisen” i vecka 13 och då såg allt bra ut men ändå var jag så nervös inför RUL så jag visste knappt om jag kunde stå på benen..

Men så kom vi in, det var samma barnmorska som gjorde första ultraljudet, jag la mig på britsen och poff så fick vi se en liten bebis på skärmen! Det är ju så overkligt på något vis… Efter att hon gått igenom alla organ frågade vi om hon kunde se om det var en flicka eller pojke, redan innan hon sa något vet jag att jag själv hann tänka “det måste ju vara en tjej, det finns ju inget där..” och precis så var det ju.. där inne låg ju Inga-Lisa och bakades!

Det är ju lite känsligt ibland det här med att vilja ta reda på kön eftersom det inte skall spela någon roll vilket kön bebisen har och det hade det inte gjort för mig heller, jag önskade inte specifikt en flicka eller pojke men jag tyckte att det ändå var något speciellt med att VETA, det gjorde allt så mycket verkligare tyckte jag! Men för min del även lite oroligare, sedan den dagen var det mer påtagligt att det var en liten “person” där inne, på riktigt och det gjorde att jag helt enkelt nojade ännu lite mer tror jag..

Sedan minns jag att det kändes som att, “jahapp, nu får vi inte träffa henne igen förens efter förlossningen”, för det kändes nästan som att man lämnade bebisen där inne i rummet fast hon egentligen var med lika mycket hela tiden..

Att hon skulle få heta Inga-Lisa visste vi ganska direkt, men namnet höll vi hemligt för alla tills hon hade kommit ut, det tyckte vi var lite mysigt!  Men det var så svårt att inte försäga sig, vi råkade nämligen göra just det en gång, så min ena syster + sambo var de enda som visste vad hon skulle heta. Alla andra kallade  henne för “Märta” när hon låg i magen.. och om just det namnet har jag en liten kul historia jag tänkte dela med mig av en annan dag!

Kram på er!
/L

Vad som förvånat mig mest sedan Inga-Lisa kom

il7man1

Hej på er 🙂

Nu är hon i dagarna hela 7 månader och jag brukar ju uppdatera er kring hur det går på matfronten.. men det börjar kännas lite tjatigt för det händer inte något direkt nytt nu tycker jag.. hon äter gröt på morgonen, mat till lunch och middag och så ersättning vid 23.00 och 06.00 🙂

Därför tänkte jag passa på att istället berätta vad som överraskat mig mest sedan Inga-Lisa kom till världen:

  • Att de inte är spädbarn så länge? Jag tänkte nog innan jag fick barn att de skulle vara bebisar lite längre än vad de egentligen är.. så där små hjälplösa ömtåliga paket är de ju nästan bara första månaden. Sedan har iof Inga-Lisa varit lite tidig med att krypa och sitta och sådär.. när hon var 3 månader fick jag byta till sittdelen i vagnen för hon vägrade att ligga ner.. (Ja, jag vet att de rekommenderar att man skall vänta till 6 mån men hon var stadig nog redan då..)
  • Att jag skulle börja stressa så över minuter? Jag var när jag bodde i Stockholm ibland lite för mycket optimeringsfreak, sprang till tunnelbanan, sprang mellan tunnelbanor sprang till jobbet, handlade i farten och stressade helt enkelt på ett helt annat sätt än vad jag gjort när vi bott på lite mindre orter… mest för att jag inte kunde låta bli? Nu blev jag lite likadan.. Jag klarade i början inte av att slappna av när hon sov för på något sätt kände jag mig tvungen att maximera den tiden, vad skulle jag göra? Städa, plocka, träna osv.. och problemet var att jag upplevde att pappan här hemma inte riktigt fattade att man verkligen inte fick något gjort om det inte var så man höll på…. Det blev bättre sedan när hon var vaken längre och inte åt varje timme som hon gjorde ett tag…
  • Att en liten bebis kunde hata att åka bil så mycket? HALLÅ? ALLA säger ju att deras barn ÄLSKAR att åka bil…. när hon blev typ två månader började hon HATA att åka bil och varje gång vi knäppte selen i babyskyddet började hon skrika… Ibland så mycket att vi var tvungna att stanna bilen och plocka upp henne… (det är som tur är lite bättre nu…)
  • Det här är kanske inte något man borde veta innan, men de här små nyföddhetsreflexerna? Fallreflexen och den där knipreflexen de gör med tårna? Alltså.. det var nog bland det gulligaste jag någonsin sett.. kan ibland sätta på små klipp bara för att få se när hon gjorde de där reflexerna..

Om ni har barn, vad blev ni mest förvånade över?

Kram på er!
🙂

/L

Mitt intresse för bebisar och mat…

lovebyemelie_louise-jonas-ingalisa47
(Bilden är tagen av fantastiska Emelie Ohlsson, LovebyEmelie)

Det här med matlagning, jag skulle ljuga om jag sa att det alltid har varit ett av mina intressen, de som gick med mig på hemkunskapen i högstadiet minns kanske exempelvis ett visst brödbak vi gjorde som slutade med att min lärare undrade om jag kunde ta med mig mitt bröd till träslöjden och svarva något fint av det… Ja ni hör ju, en av mina sämre sidor är väl att det ibland går lite väl snabbt när jag gör saker och att jag kan bli aningen tankspridd 🙂 Däremot är jag inte särskilt tankspridd när det väl gäller, jag jobbar ju som projektledare/strateg så någon slags ordning lyckas jag ändå få i mitt kaos till sist 🙂 Usch nu kom jag att tänka på ett annat hemskt exempel på min röriga sida som är min privata mailkorg som typ alltid har ca 8000 olästa mail… det är inte bra! (vilket för övrigt också gör min sambo tokig..)

Men.. annat är det med jobbmailen såklart eller som när jag började intressera mig för det här med bebisar och mat, jag vet inte hur många timmar jag spenderat på att läsa om smakprover, smakportioner, BLW och annat som hör till det här med matintroduktion! Just nu läser jag boken “Smakäventyret” som är skriven av Ann Fernholm som är
vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik, jag återkommer med en liten recension när jag läst färdigt!

Skulle ni vilja läsa inlägg här på bloggen som tar upp lite olika frågeställningar kring det här med bebisar och mat? Lite har jag ju redan tjuvstartat med “En mamma om mat” som kommer att finnas med här på minimat där jag helt enkelt frågar andra mammor hur de har tänkt kring mat till sina barn. Först att bli intervjuad var ju goa Emma från “På smällen”; här kan ni läsa hur hon tänker kring smakportioner!

Ja nu har jag blottat lite av mitt röriga jag.. har ni fler frågor kring mig eller något annat bara fråga på så kan jag sammanställa ett inlägg med de frågorna sedan! 🙂

Hoppas ni har en fin vecka!

Kram, L