Det sämsta med att vara gravid..

(Foto: LovebyEmelie)

Eftersom jag när jag skrev “Det bästa med att vara gravid..” lovade att jag skulle göra ett inlägg där jag listade vad jag tyckte var det sämsta med att vara gravid.. så kommer den sammanställningen här nere.. Nu vill jag dock påpeka att jag är så oerhört tacksam över att ha fått vara gravid och skulle kunna tänka mig vilka krämpor som helst bara för att få möjligheten att vara just det! Men att vara gravid ÄR ju inte alltid en dans på rosor.. iaf inte för de allra flesta.. så detta är helt enkelt listan över det jag tyckte var sämst om jag skall välja något..

♥ oron

Jag är nog en ganska så orolig person per automatik och de första 12 veckornas ovisshet gjorde mig ganska så orolig. I vecka 7-8 började jag att må illa men trots att det inte var jättehärligt så tyckte jag ändå att det var skönt för på något sätt påminde det mig om att jag faktiskt var gravid.. vilket kändes så overkligt annars..

♥ nerven i rumpan

Av och till under graviditeten hade jag ont av ischias-nerven och att ta sig i och ur sängen var inte alltid varken kul eller smärtfritt. Värst under den perioden var nog ändå att kliva i och ur bilen tror jag…

♥ min hunger!!!!

De första typ 15 veckorna var jag så otroligt hungrig och för mig som inte alls är speciellt hungrig annars var det nästan en obehaglig känsla. Om jag inte visste vad och när vi skulle äta nästa gång kändes det typ som att jag fick hjärtklappning.. och ju mer illa jag mådde desto mer åt jag? för på något sätt lindrade det illamåendet tyckte jag.. (iaf för stunden)

♥ sparkarna

Ibland analyserade jag hennes sparkar så mycket att det blev kortslutning i min hjärna. Sparkade hon för löst? För lite? För sällan? På fel ställen? Ja, och när jag ville att hon skulle sparka så var hon alldeles stilla… sparkarna var underbart mysiga men oron runt omkring dem var ibland inte så mysig..

♥ mitt låga blodtryck

Jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck, och ännu lägre tror jag det var under graviditeten, barnmorskan fick mäta flera gånger för att kolla att det verkligen stämde att jag hade så lågt tryck första gången när vi skrev in oss, det låga trycket resulterade i att jag knappt kunde resa mig från en stol utan att det svartnade för ögongen..

 

Men summan av kardemumman? För mig var ändå graviditeten något jag saknar och längtar tillbaka till och jag tror faktiskt att tanken är att det inte skall vara bara mysigt och kul att få vara gravid, det hade ju lixom inte varit helt samma upplevelse om allt bara var superlätt! (eller ja, oron skulle jag gärna skippa nästa gång om jag får stryka något från den här listan!)

Kram på er finingar! <3

Det bästa med att vara gravid..

det bästa med att vara gravid
(Foto: LovebyEmelie)

Jag skrev ju för ett tag sedan ett inlägg om hur jag märkte att jag var gravid och lovade att jag skulle berätta mer om hur min graviditet med Inga-Lisa var. Idag tänkte jag tala om vad jag tyckte var det allra bästa med att vara gravid…

♥ Att man aldrig var ensam

Jag är en person som aldrig tyckt om att vara ensam och i vuxen ålder måste man ju vara det ibland ändå. Som vuxen och gravid däremot är man ju faktiskt aldrig ensam och det var så otroligt mysigt tyckte jag! Att man verkligen gick runt och bar på en liten person hela tiden och som man dessutom älskade så otroligt mycket redan då..

♥ Att vi hade en bebis men ändå bara varandra

Ja, att vi på sätt och vis hade en bebis men ändå bara varandra, det var så himla mysigt tyckte jag! Älskade att åka bil tillsammans (vilket vi gör ofta eftersom vi har boende på två orter), gå på husvisningar, mysa i soffan, ja allt blev lixom lite extra speciellt när magen var med 🙂

♥ Sparkarna och magen!

Om jag gör en sämsta med att vara gravid-lista nästa gång så kommer kanske sparkarna att finnas även på den, för även om de var SÅ otroligt mysiga när de kom så var det också så jobbigt när oron tog över och man tyckte att de kom för sällan.. men sammantaget, sparkarna och magen.. en så magisk och häftig känsla att känna sparkarna bli starkare och att se när magen bara blev större och större 🙂

♥ Efter vecka 20

Efter vecka 20 kände jag mig gravid på riktigt på något sätt, då släppte en del av all oro som jag hade första delen av graviditeten och det kändes lugnare på något vis, vi visste att vi väntade på en liten tjej och allt blev helt enkelt så mycket mer verkligt 🙂

♥ Lyckan och tacksamheten

Jag var SÅ tacksam som gravid och väldigt lycklig.. önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla som vill skall få uppleva en graviditet <3

 

Vad tycker du var det bästa med att vara gravid? 🙂

 

 

→ TIPS PÅ SUPERMYSIG GRAVIDBLOGG!

jennifer-klingvall-blogg

och förresten… för er andra som också tycker om att läsa om graviditeter så måste jag bara tipsa om min absoluta favorit gravid-blogg som ni hittar hos Jennifer Klingvall, är det någon gång jag saknar min graviditet och verkligen hoppas och längtar efter att få vara med om en i framtiden så är det när jag får läsa hennes blogg! Hon är även med i Gravid Vecka För Vecka som är en youtube-serie som jag följt långt innan jag själv blev gravid! 🙂 Så in och läs Jennifers blogg, mysigaste kaffe-sällskapet när bebis sover 🙂

http://nouw.com/jenniferklingvall

 

 

Så märkte jag att jag var gravid..

sa-markte-jag-att-jag-var-gravid
(
Foto: LovebyEmelie)

Om det är något jag älskar och alltid har älskat så är det att läsa om graviditeter. Min första graviditet är ju redan över men jag tänkte kanske bjuda på lite glimtar från den ändå. Det är ju en så otroligt speciell tid  och jag tyckte att den var mestadels alldeles alldeles underbar! Det allra bästa var nog att man helt plötsligt var en liten familj, med barn, fast utan allt det jobb som ett barn innebär hehe.. Jag minns hur vi gick på husvisningar och drömde oss bort tillsammans med magen, det var så himla mysigt!

Men, nu tänkte jag ju prata om hur jag förstod att jag var gravid..

En morgon på vår semestervecka i Spanien tyckte jag att lakanet gjorde ont på bröstvårtorna.. och det var faktiskt det som fick mig att fundera och som kanske också var det enda tidiga graviditetssymptomet som jag hade, ömmande bröst.. Jag hade några riktigt fullspäckade veckor precis innan vi plussade, massor på jobbet, några nära vänners bröllop och en semestervecka i Spanien på det. Så några andra symptom hann jag nog inte riktigt märka..

Hade ni några tidiga graviditetssyntom?

olandbrollopjol

Här var redan Inga-Lisa i magen… fast det visste vi inte då 🙂

RUL för ett år sedan..

rul

Jag mådde illa, jag skrattade, jag grät, gick på toaletten, blundade hårt och gick på toaletten igen.. precis så minns jag morgonstunden innan vårt planerade RUL för ett år sedan. Vi hade redan fått kika på “bebisen” i vecka 13 och då såg allt bra ut men ändå var jag så nervös inför RUL så jag visste knappt om jag kunde stå på benen..

Men så kom vi in, det var samma barnmorska som gjorde första ultraljudet, jag la mig på britsen och poff så fick vi se en liten bebis på skärmen! Det är ju så overkligt på något vis… Efter att hon gått igenom alla organ frågade vi om hon kunde se om det var en flicka eller pojke, redan innan hon sa något vet jag att jag själv hann tänka “det måste ju vara en tjej, det finns ju inget där..” och precis så var det ju.. där inne låg ju Inga-Lisa och bakades!

Det är ju lite känsligt ibland det här med att vilja ta reda på kön eftersom det inte skall spela någon roll vilket kön bebisen har och det hade det inte gjort för mig heller, jag önskade inte specifikt en flicka eller pojke men jag tyckte att det ändå var något speciellt med att VETA, det gjorde allt så mycket verkligare tyckte jag! Men för min del även lite oroligare, sedan den dagen var det mer påtagligt att det var en liten “person” där inne, på riktigt och det gjorde att jag helt enkelt nojade ännu lite mer tror jag..

Sedan minns jag att det kändes som att, “jahapp, nu får vi inte träffa henne igen förens efter förlossningen”, för det kändes nästan som att man lämnade bebisen där inne i rummet fast hon egentligen var med lika mycket hela tiden..

Att hon skulle få heta Inga-Lisa visste vi ganska direkt, men namnet höll vi hemligt för alla tills hon hade kommit ut, det tyckte vi var lite mysigt!  Men det var så svårt att inte försäga sig, vi råkade nämligen göra just det en gång, så min ena syster + sambo var de enda som visste vad hon skulle heta. Alla andra kallade  henne för “Märta” när hon låg i magen.. och om just det namnet har jag en liten kul historia jag tänkte dela med mig av en annan dag!

Kram på er!
/L